Utan Fleetwood Mac, Kalifornien och till viss del även New York hade det inte funnits något Best Coast. Vi bytte ett par snabba ord med bandets sångerska Bethany Cosentino.
Kaliforniska Best Coast musik skulle kunna vara det perfekta receptet mot den rätt trista svenska sommaren. Jangliga gitarrer, brunbrända ben och sorglös surf-pop blir liksom själva antitesen till våra regniga svenska sommardagar. GAFFA träffade Best Coasts Bethany Cosentino som bytt sin egen västkust mot vår för spelningen på Way Out West.
Vi har den sämsta svenska sommaren på typ 40 år. Vad tycker ni om vädret?
– Det är jätteskönt. Jag älskar klimatet här, det är så sjukt varmt hemma just nu så man kan liksom inte göra någonting. Det första vi gjorde när vi kom hit igår var att gå på ert nöjesfält här...vad heter det..?
Liseberg?
– Just det. Det påminde mig jättemycket om Six Flags hemma, och dit hade man inte kunnat gå i den värmen. Men ja vi åkte den här berg-och-dalbanan av trä och nån annan "train ride". Vi hade väldigt roligt!
Brukar ni gå på sight seeing av det slaget när ni åker och spelar?
– Nej, vanligtvis har vi inte tid, och när vi har det så brukar jag oftast vilja gå och hitta bra shopping och bra mat. Men ärligt talat, jag gillar att stanna inomhus på hotellet också och typ titta på DVD:s.
Precis som ni så kallar vi vår kust för bästkusten, och vi är sjukt stolta över våra skaldjur, hamnarbetare och avslappnade atmosfär, lite i motsats till hur det är i Stockholm. Har ni ett liknande förhållande?
– Det är helt klart mer avslappnat här på västkusten, och mycket mer "in your face" i New York. Jag älskar New York också, men det är mycket mer ängsligt där. För mig handlar det så mycket om just vädret också. Jag hade nog inte ens startat det här bandet om det inte varit för att jag hade så mycket hemlängtan när jag bodde en period i New York, det var typ det första jag gjorde när jag kom tillbaka. Så till vida har jag väl New York att tacka för att vi ens finns. Hela Best Coast är en hyllning till Kalifornien och västkusten.
Best Coast känns som ett väldigt glatt band. Kan ni ens göra ledsna låtar?
– Jag tycker ändå att vi gjorde det lite med senaste skivan. Mitt humör förändrades och med det min inspiration. Det handlade lite om känslorna av att nå framgång , att bli populär utan att alls vara förberedd på det, och en del av låtarna blev lite mer nedstämda på grund av det. Men det är inte så att jag sätter mig ner och försöker skriva ledsna låtar, jag bara gör det som kommer naturligt för mig.
Har du någon förebild?
– Stevie Nicks, hon är en av de mest galna fantastiska männniskor som finns. Jag älskar henne och hon är min absolut största förebild, minus kokainbiten då.
