Vi tror nästan ni kan ana vilken spelning som hamnat i topp …
Igår publicerades vi listan på de artiklar, eller nyheter, som ni läst allra mest under året som gått. Idag går vi över till att titta på samma sak, fast när det gäller recensioner. Vi har dock valt att dela upp det hela i live respektive skivrecensioner och det är det förstnämnda som vi går igenom här. Vi tänker att ni nog kan ana vilken spelning vars recension hamnar i topp, men vi börjar bakifrån i alla fall.
Topp 3 mest lästa liverecensionerna:
3. Metallica – Stockholm Fields – 30 maj – *****
Vi citerar vår recensent Emil Viksell: "I övrigt är det en kanonshow som bjuds. Trots att James röst försetts med en massa eko i tid och otid – i For Whom The Bell Tools ersätter den till och med några av de bättre trumfillen. Det är knappast ett band som längre går i bräschen, för (den tynande) thrashen. Utan det är ett band som ignorerar de senare årens vilsenhet och återupprepar forna dagars storhet. Det är kanske cyniskt och framtidsfrånvänt, men bandet är bäst så här, när de förblir vid sin läst."
2. Pearl Jam – Friends Arena – 28 juni – *****
Vi citerar vår recensent Özgür Kurtoglu: "Det är så här Pearl Jam arbetar. Jublet hörs rakt igenom de närmare tre timmar som bandet ägnar på arenans scen, och den fina känslan som oftast är så svår att få på en arena som denna förstärks som mest när låtar växer av publikens underliggande kör precis under Vedders röst. Publiken sjunger med och jublar högt närmast ständigt, och de skrattar gått när frontmannen med en fusklapp och en flaska vin försöker läsa en hälsning på svenska om löftet Pearl Jam gav två år sedan i Globen, om att det inte skulle ta ytterligare tolv år innan de hittade hit igen. Och vare sig bandet öser sig igenom Dead Boys-låtar eller plockar ner volymen en stund för att sjunga Pink Floyd-versioner av en moders konversation med sitt barn, så jublas det, med all rätt."
1. Håkan Hellström – Nya Ullevi – 7 juni – *****
Vi citerar vår recensent Daniel Horn: "Upplevelsen blir emellertid som bäst när texterna försätter oss och våra känslor vid bristningsgränsen och lämnar dem där. Mitt i otryggheten. När vi inte riktigt klarar av att andas på grund av klumpen i halsen. Den känslan återkommer lyckligtvis väldigt ofta. I Brännö Serenad, i Dom Där Jag Kommer Från, i Man Måste Dö Några Gånger Innan Man Kan Leva. Tre låtar med gemensamt tema: du lever och du lär. Och i det uppenbarar sig jantelagen och kanske också svaret på varför Håkan är så älskad; för att han är en av oss och försöker inte vara något mer. Inte ens med den erfarenheten ett levande liv för med sig."
FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT
