Englands kommande popstjärna Charli XCX pratar färger istället för musik. På Bråvalla snackar hon om en lila debut och om ett tårdrypande Robyn-möte.
Synestesi är ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Vissa synesteter kan höra färger, andra kan se ljud – Charli XCX kan både och. Charlotte Aitchison, som hon egentligen heter, pratar om sin musik i färger när GAFFA träffar henne backstage på Bråvalla. Hennes debut är en lila sak och lång ifrån färdiga låtar spelas upp som musikvideor i hennes hjärna.
– Jag tror det beror på att jag inte är så tekniskt lagd musikaliskt sett. När jag sätter igång med en låt tänker jag istället: "Make it blue". Jag tycker att True Romance är en lila skiva, det är det jag ser. Den känns sårad och skadad men samtidigt vacker och feminin.
Att musikvideon till en ännu oinspelad låt dyker upp i Charli XCXs kreativa hjärna har mer att göra med att hon fungerar så. Hon ser det visuella och musiken som en helhet.
Och det visuella kommer igen när vi kommer in på Charlottes favoritregissör Sofia Coppola.
– Det är som att titta in i livet med en annan lins. Hon drar ut på att allt och går verkligen in på detaljerna. På saker som du antagligen annars helt skulle ignorera.
Förutom film och färger har Charlotte sedan en bra tid tillbaka hämtat näring ur Robert Smiths The Cure, men även Robyn har varit en källa till inspiration. Charlotte berättar om ett möte som slutade med tårar.
– Jag var förband åt Robyn, tror det var 2009-2010. Och hon sjöng Dancing On My Own och jag började gråta helt spontant medan alla runt om mig bara dansade. Jag vet inte, men det hela var så emotionellt.
Lite av ett Dancing With Tears In My Eyes-ögonblick.
– Oh ja, absolut!
