Upplöst - och återuppstånden

Tio år. Så länge hade de hållit ihop. Men 2009 fick det räcka, och det stora beslutet fattades: Svenska Akademien skulle upplösas. Det var dags för bandmedlemmarna att prova sina vingar i andra projekt. Och nog har det gått bra för dem sedan dess. Inte minst Ivan "General Knas" Olausson- Klatil och Carl-Martin "Sture" Vikingsson har tuffat på med egna solosatsningar. Samtidigt har de känt att något fattats, och ifjol hände något som fick dem att tänka om.

– Vi saknade väl varandra, helt enkelt, säger Ivan. Jag och Martin träffades och började snacka som vi hade gjort förut, om livet, politik, kreativitet och hur det är att samarbeta med olika människor, nu när vi höll på med egna projekt. Och någonstans i vårt samtal kände vi att "fan vad skönt det var att sitta och 'vibba' tillsammans igen".

Carl-Martin hade kommit längre än så. När några konkreta låtidéer tog form hos musikern kände han att han behövde en bekant input.

– När jag satt och skrev dök det upp fler och fler idéer på vers och refräng som gjorde att jag blev sugen på att lämna det vidare till Ivan. Han är liksom min partner i Svenska Akademien. Trots att vi alla sysslat med andra projekt blev just det en sådan tydlig kreativ ingång till att samarbeta. Det var som ett tecken.

De båda vännerna började känna efter hur det skulle vara att göra musik tillsammans igen, och i februari i år annonserade Svenska Akademien sin comeback.

– Det känns jättebra, säger Carl-Martin. För mig har nog projektet också vuxit av att jag har varit ifrån det. Det känns som att vi har hittat tillbaka väldigt lätt. När vi spelar i replokalen svänger det bra, och att skriva ihop igen har också funkat jättebra.

Ny singel ute

Kan man vänta sig ett album från er senare i år?

– Vi har precis släppt singeln Fortfarande Jag, säger Ivan. Sen har vi några andra låtar på gång. Men de är fortfarande i arbetsstadiet. Vi jobbar inte så att vi har tänkt att vi ska göra en skiva. Då får man bara ångest eftersom det är ett så jävla stort projekt. Vi bara träffas, gör lite låtar och jobbar sedan vidare på det. Men vi kommer i alla fall att släppa fler låtar i år, det kan jag lova.

Hur låter ert nya material?

– Textmässigt kanske tonen är lite mer personlig än vad den varit tidigare, säger Carl-Martin. Musikaliskt säger en del att vårt nya material ligger närmare Svenska Akademiens första skivor.

Gästspel och soloprojekt i alla ära. Är Svenska Akademien det största musikprojektet närmast hjärtat för er?

– Det var en intressant fråga, säger Carl-Martin. Det har varit jätteskönt att få göra soloprojekt för att utvecklas som låtskrivare, och gästa andra band eftersom musikaliska möten alltid är givande. Men Svenska Akademien är utan jämförelse det sammanhang där jag gjort flest låtar och flest spelningar. Det är som hemma för mig. På så sätt är det tveklöst det största.

– Jo, både och, säger Ivan. Akademien är familjen. Det är jävligt fett att man är ett band på åtta personer där alla är med och bestämmer. Det är härliga men ganska långdragna processer ibland. Det finns en tjusning i det. Sen finns det en annan tjusning i att bestämma själv. Ibland är det rätt skönt att skriva egna grejer också, och fullfölja ett projekt från a till ö.

Vad tar ni med er från era soloprojekt in i det återförenade Svenska Akademien?

– Jag tycker att jag har utvecklats som artist, säger Ivan. Ingår man i ett kollektiv kan man gömma sig litegrann bakom varandra. Vill man ge publiken något får man verkligen jobba ganska hårt om man är ensam. Jag tror att jag har lärt mig ganska mycket både om sång och presentation.

Känner ni att ni nu vill ta bandet i en ny riktning?

– Inte en ny riktning, för det känns som att vi redan har gjort, säger Carl-Martin. Vår första undergroundhit hette Snapphaneklanen och var väldigt digital dancehall. Sen gjorde vi Med Anledning Av, som var något slags programmerat reggae ragga hiphop-hopkok. Sen gjorde vi Tändstickor För Mörkrädda, som var en ganska brokig och rootsig skiva. Sen gjorde vi Resa Sig Opp, som kändes som ett fartigare album, om än med vissa inslag av lägre tempo. Sen gjorde vi Gör Det Ändå!, som kändes som ett slags kombination av de tidigare skivorna. Så riktningen har hela tiden varit att försöka ta oss vidare.

2008 kom filmen Om Sakernas Tillstånd, en dokumentär där två filmare följde Svenska Akademien på en resa genom Sverige. Där beskriver bland annat Ivan hur han lever ett ganska kringflackande liv, med mycket resande, turnerande och att sova över hos vänner.

Hur ser din boendesituation ut i dag? – Precis efter filmen hittade jag faktiskt ett hus i Jämtland som jag köpte för 50 000 spänn. Så där bodde jag ett par år. Men att leva kringflackande och flytta dit där musiken görs är fantastiskt. Att försöka att slå sig fri från allt vad som heter egendom, bindningar, brevlådor, räkningar och hela den faderullan. Det är en smak av frihet. Samtidigt kommer man till en punkt i livet då man måste skaffa sig en brevlåda. Nu vill jag bygga upp någonting, skaffa familj, säger Ivan och fortsätter:

– Men när jag blir lite äldre, 60, 65, kommer jag förhoppningsvis ha kvar den spirituella glöden, avsäga mig egendomen igen och vandra ut i skogen.

Kandiderade till riksdagen

Svenska Akademien kallas ofta för ett politiskt band. Texterna rör inte sällan samhället, och medlemmarna känns i övrigt ganska engagerade. 2010 kandiderade till exempel Carl-Martin till riksdagen för Miljöpartiet.

– Jag tyckte att det kändes viktigt att kunna ta en sådan ståndpunkt partipolitiskt. Det har ju aldrig Svenska Akademien gjort, och det kommer vi aldrig att göra. En poäng med bandet är att vi är obundna.

Han beskriver sin partipolitiska ansträngning mer som ett statement än som ett seriöst försök att ta sig in i riksdagen. Samtidigt är han noggrann med att påpeka Svenska Akademiens oberoende.

– Bandet har inget med partipolitik att göra. Jag är fullständigt övertygad om att medlemmarna i bandet röstar på olika saker, och somliga kanske inte röstar alls.

Ivan håller med om att det är viktigt att lyfta fram att Svenska Akademien inte har någon politisk agenda.

– Vi vill inte låsa oss till att det ska finnas en linje i bandet som alla följer. Vi är ett kollektiv med olika röster. Sen är vi ju ett politiskt band. Vi rör politiska spörsmål mer än de flesta andra band i Sverige. Vi är radikala, vi vill ha samhällsomvandling. Vissa grundläggande grejer står vi för.

Ivan har även en liberal syn på drogpolitik. För två år sedan, i samband med släppet av hans singel 12/12, skickade han med en påse hampafrön till Dagens Nyheters kulturredaktion. Han tycker cannabisdebatten i Sverige är infekterad, och att det fortfarande råder tabu kring ämnet.

– Men det börjar normaliseras. Nu bor jag i Köpenhamn sedan två år tillbaka, och där är det en helt annan situation. Borgmästaren vill legalisera cannabis och det finns även en majoritet i stadens kommunfullmäktige om att göra det. Och det är bara några mil över bron. Så det kommer att påverka Sverige förr eller senare. Den svenska mentaliteten är ganska öppen för fakta och diskussioner.

Hänger du någonting i Christiania?

– Ja. Det är en fin, grön lunga i Köpenhamn. Stadens mest besökta turistattraktion. Jag brukar ta med mig datorn ibland och sätta mig på ett fik där och jobba. Ibland träffar man folk från hela världen. Det är fantastiskt. Sen är det klart att det finns element även där som inte är önskvärda.

Som vadå?

– Eftersom det är illegalt med cannabis blir det den organiserade brottsligheten som tar hand om försäljningen och skötseln av det. De killarna är inte trevliga på något sätt. Det är ju maffian. Det förstör sådana miljöer som Christiania. Det hade inte behövt vara så.