Vi låter Tigerdrottningen visa vägen – bokstav för bokstav.
T som i Texterna
"Jag ville vara intellektuell
Berest, belevad äckligt ung
men arvet väger tungt
Gener & anlag
Allt var ett misstag"
Jocke Berg är ett geni när det kommer till formuleringar. Om det så handlar om raka tydliga rader eller rent abstrakt "nonsens". Allt fastnar på något märkligt vis. Inte konstigt att han genom åren har knipit Grammisar efter Grammisar för sitt komponerande. Inte heller konstigt att popstjärnor som Petra Marklund och Titiyo har lyft sig ännu ett snäpp med hjälp av Jocke Bergs textrader.
I som i Isola
Albumet bör väl ses som Kents ordentliga genombrott. Kom 1997, var bandets tredje fullängdare och har inte en endaste död stund. Avslutningen med 747 är fortfarande helt och hållet tappa andan-vacker. Och på tal om det, ett misstag någonstans på vägen resulterade i att flygplanet på omslaget är en Boeing 737 istället för en 747, som det var tänkt från början. Men vad gör väl det?
G som i gympadojorna
Under de första åren ville det inte riktigt lyfta för Kent. Inte förrän de klädde sig i svarta kostymer och klassiska gympadojor, sägs det. Utstyrseln var kanske det som behövdes för att väcka lite glamour mitt i det allvarliga. Kanske inte. Uppseendeväckande hur som.
E som i Engelskan
Vissa vill mena att bandets engelska utflykter med Isola och Hagnesta Hill var ett så kallat "fail!". Men hade bandet inte gått den vägen hade vi antagligen aldrig fått till oss Quiet Heart, och den låten om något är värt ett initiativ som kanske inte nådde full succé.
R som i Riffen
Sami Sirviö är helt suverän på att klä Jockes låtar med stilrena gitarrserenader. Det blir aldrig för mycket, aldrig överdrivet eller ansträngt. Samspelet mellan de båda vill jag gärna jämföra med exempelvis Morrissey och Marr – den ena bygger upp för den andra och vice versa.
D som i Du & Jag Döden
Är det bandets absolut bästa album? Jag vill påstå det. Det osar The Cures Disintegration i var och varannat låtintro och Jocke Bergs texter och sång har aldrig varit bättre. Han rent av lyser av självförtroende.
R som i Rörelsen
Och med rörelsen menar vi anhängarna, för när det handlar om hängivenhet, peppande och lagom mycket hysteri kan väl ingen slå Kent-fansen på fingrarna? Varje gång det vankas skivsläpp och röstning till diverse priser är engagemanget på topp. Och bandet går ju oftast vinnande ur striden. Kent.nu:s forum är klassisk mark där man kan ta del av helt fascinerande låtanalyser och kunskap. Och säga vad man vill om Kent, bandet hade varit absolut ingenting om inte deras fans fanns, vilket Jocke & co med all rätt gärna påpekar så ofta de kan.
O som i Omslagen
Här har Kent att tacka Jonas Linell för mycket. Fotografen, som har varit delaktig till väldigt många skivomslag, vet hur man fångar ett ögonblick och framför allt hur man sätter en bild till bandets ödesmättade musik. Kolla in vår special om Kents snyggaste skivomslag här.
T som i Twitterkontot
Det visade sig visst att KentTheBand är experter på att underhålla i den ankdam vi valt att kalla Twitter. Förutom tokiga utspel håller bandet även här en närhet till sina fans och diskuterar gärna allt mellan himmel och jord. Dessutom blir vi inom media gång på gång ifrågasatta och det kan vi ha. Frågan är om den här artikeln får sig en tweet, eller retweet ...
T som i Tårarna
Gråtlåtar finns det gott om när man tar sig igenom katalogen. Spår som den här pennan gärna fäller en extra tår till är Järnspöken, Berg&dalvana, och givetvis den här:
N som i Nostalgin
Jocke Berg återvänder gärna till vad som har hänt. Han bygger upp små vackra scenarion så stilfullt att man som lyssnare ser det direkt rakt framför sig och blir ett med hans minnen. Och, för att återkoppla till tårarna här ovanför, när jag hör en låt från Hagnesta Hill (läs: Lilla Ego) återvänder jag till mitt pojkrum spelandes Tetris på datorn och med något fuktigt i ögat. Men det är en annan låt som sammanfattar Kent och nostalgin på bästa solblekta sätt:
I som i Ingenting Någonsin
"Dom säger att jag varit elak:
alltid har jag varit rak
Dom säger det är nåt med hjärtat
men ingenting har någonsin slagit så hårda slag"
Närmare än så här kommer inte Kent My Bloody Valentines varma ljudväggar. Låten är självlysande på bandets debut och trots sin enformighet, kanske tack vare, tröttnar man aldrig på den. Sommaren 2010 stod Kent på Peace & Loves största scen och framförde Ingenting Någonsin mellan sina elektroniska utflykter. Där och då fungerade den som en oas eller som ett litet mörkt och vadderat rum att krypa in i.
N som i När Det Blåser På Månen
Och vi stannar kvar i debuten. Kents första singel är så långt ifrån "BAM! Här är vi!" som en kan komma. Den är mer en deklaration av vad Kent ville vara och framstå som. De som inte förstod hade inget med med det här att göra. Och även om musiken har förändrats radikalt sedan dess lever bandet på något sätt kvar i det här tänket fortfarande. En detalj som gör dem så nödvändiga även år 2014.
G som i Gesterna
Ni som någon gång har sett Kent live känner antagligen till Jocke Bergs gester, poser och rörelser. Hur han med hela kroppen och framför allt med händerna liksom vaggas in i musiken, blir ett med ljudvågen. Det är svårt att efterapa en sådan scenpersona. Det är desto lättare att vaggas in i rörelserna istället.
E som i Eskilstuna
Kents hatkärlek till sin hemstad är svår att få nog av. Det kommer igen via platsen Hagnesta Hill, via frustrationen av att stanna på samma ställe. Via det schizofrena i att lämna saker och ting bakom sig för att senare längta tillbaka till där allt började igen. Vi balanserar återigen på nostalgitråden och Kent är Eskilstuna (eller den där småstaden som du kommer ifrån) vare sig bandet vill det eller ej.
N som i 1990
Det var då Kent vaknade till liv, lite smått. Först som Jones & Giftet och med väldigt drivande pop för att senare förvandlas till de distattacker som kan höras på den självbetitlade debuten och på Verkligen. Och fortsättningen kan vi nu med mjuka melodier, hårda synthbeats, folkhemshits fram till den ödesmättade Tigerdrottningen. Kent har många ansikten och fortsätter utvecklingen kan vi se fram emot ett band som fortsätter att vara intressant in i det sista.
