Här är 11 Essentiella maj.
Lyssna på 11 Essentiella på Spotify eller Wimp (de låtar som för närvarande finns) och skaffa GAFFAs Spotify-app här.
Visa Mig Vägen – Lorentz
Brorsan Sakarias är dumpad, åtminstone för en stund. Vad som är också är utbytt är rappen, ersatt med den lenaste av auto tune-stämmor. Precis som sig bör. Med risk för överanvändning av adjektivet drömskt så är det så det känns. Fans av syskonduon lär inte bli besvikna när Lorentz visar oss sin egen väg.
My Silver Lining – First Aid Kit
För att arbeta i en så konservativ genre är det otroligt vad systrarna Söderberg har åstadkommit. Mitt bland trötta countryklenoder och långa skägg har de skapat sitt eget universum genom att inte egentligen göra något nytt utan genom att välja ut rätt komponenter och sedan smida dem till perfektion. När de här damerna släpper ny musik så vet man att det är både bitterljuvt, uppriktigt och unikt i sitt slag.
Repeat Pleasure – How To Dress Well
Att Tom Krell är något utav ett geni är inget nytt, därför är det heller inte så förvånande när han levererar så fina låtar som den här. Sången har letat sig upp någon tonart den här gången men annars precis lika mjuk och fjäderlätt dröm-R&B som vi har vant oss vid. Det verkar så enkelt, samtidigt som en ju fattar att det i själva verket är rätt komplicerat. Det om något borde väl vara kvalitetsmusik definierad.
Draft Day – Drake
Hata eller älska denna Toronto-rappares smutsiga mun så är det sällan vattendelare av det här slaget saknar substans. Så ej heller den här gången. Över en snygg Lauryn Hill-sampling får Chance The Rapper sig en känga, beroende på hur man ser det. Fantastiska Jennifer Lawrence verkar ha fått en ny beundrare i Mr. Drake och i övrigt slänger han väl käft ungefär som brukligt. Gott så.
Sooner Or Later – Adrian Lux
Det finns mer till denne herre än radiovänliga EDM-dängor att veva till på klubben. Det vet vi egentligen sedan innan. Men det blir alldeles tydligt här i en nedtonad club-beat tillsammans med australiske sångaren Kaelyn Behr. Mörkt, svettigt och smått hypnotiskt i sin natur antyder det att Lux vägrar låta sig stagneras av det mest kommersiellt gångbara och istället letar nya vägar i house-djungeln.
Cut-Off Point – Simian Ghost
När vi hör nytt från den här Sandviken-kvintetten så låter det soligare, lättare och ja – bättre, för varje gång. Redan i första kören drömmer man sig bort till Kaliforniens stränder och tänker på så skilda saker som The Thrills, 90-tals-twee och The Raveonettes.
Johnny & Mary – Todd Terje feat. Bryan Ferry
I en hypotetisk lista över världens bästa covers är det här en ny given kandidat. För när Norges danskonung varvar ner BPM-talet, anlitar Bryan Ferry på sång och gör en lågmäld cover på Robert Palmers episka låt från 1980 blir det små smäktande vackert att livet passerar revy och lämnar av en någonstans mellan Eric Serras soundtrack till Det Stora Blå, Bladerunner och Twin Peaks. Ja, det är precis så fantastiskt bra.
Bicken Back Being Bool – YG
Young Gangsta säger sig inte helt oväntat vara inspirerad av Snoop Doggs skolboksmanual för gangsta rap Doggystyle från tidigt 90-tal. Och visst finns det likheter rent textmässigt när han rappar om sin bakgrund som inbrottsstjuv. Övriga ingredienser inkluderar pistolskott, bitches 'n' hoes och gräs. Klyschigt? Jo visst, men också den fetaste mest tillfredsställande gangstarap som går att få tag på 2014.
Sun In The Morning – Future Islands
Har man inte hört Baltimore-trion tidigare så kan det tänkas att man vid en första lyssning blir lite förvånad, ja kanske till och med avskräckt när Samuel Herrings raspiga röst paras ihop med den 80-talsdoftande synthpoppen. Det får man komma över, för njae det här är inte new romantic, det är mer som om Lambchops Kurt Wagner blivit hög med Vince Clarke och tillsammans bestämt sig för att förnya synthpoppen.
What – Alice Boman
Hon har jämförts med Billie Holiday och lika smickrad som denna skånska sångfågel verkar vara för det, lika självklart är det för oss andra. För så mycket ömtåligare och mer välsjunget än så här blir det knappast. Det här är första singeln från nya EP:n och förhoppningsvis en i mängden av kommande låtar från Malmös mest lovande artist just nu.
Disclosed – Call Me
Bakom ovanstående allmängiltiga alias döljer sig en tjej vid namn Anna Nordenström, som först dök upp nån gång i höstas med fina låten Fishes. Producerad av Ilon Vejde från Palpitation är den här låten dock allt annat än allmängiltig. Den elektroniska pulsen minner starkt om nämnda band vilket vi välkomnar med saknad. Perfekt ackompanjerad av Nordenströms kraftfulla röst är det här något man önskar sig mer av så fort låten är slut.
Lyssna på så gott som rubbet här: