GAFFAs redaktion har sagt sitt.
Då var det dags, GAFFAs redaktion har sagt sitt, här är årets 30 bästa album som i år presenteras tio i taget. Allt för spänningen. Nu kör vi!
30. Ison & Fille – Länge Leve Vi
Tre år efter succén med återkomsten För Evigt är Ison & Fille kanske vassare än någonsin tidigare. På Länge Leve Vi är duon mer personlig, texterna går djupare och längre in i vardera person, det är både mer upphöjande och mer sökande i djupet. /Özgür Kurtoglu
29. Blackbird Blackbird – Tangerine Sky
Det är musik som fångar essensen av så kallat "lata sommardagar på stranden". Samtidigt ligger det ett slags vemod över uttrycket, det är en typ av eskapism, men aldrig den sorten som glömmer eller förnekar att allt detta har ett slut. Det här är inget annat än helt förträffligt. /Emil Viksell
28. Alice Boman – Skisser & EP II
Nästan varje spår känns som det definitiva avslutet, avskedet från både livet och drömmarna. När Alice Boman, på just Burns, säger att det är slut för henne tror jag henne, för det låter som hon begraver sig själv. Det finns något så inneboende sympatiskt med att ta saken i egna händer och besjunga hur man stämplar ut. /Mathias Jensen
27. First Aid Kit – Stay Gold
Stay Gold är deluxe. Det är precis den typ av album som förlänger och håller sig kvar i det redan etablerade, men utökar universumet där inuti. I så motto är det en definition av extra, i så motto är det här deras egen Helplessness Blues. Det här är superkebabpizzan som de började baka för tre år sedan. /Mathias Jensen
26. Sun Kil Moon – Benji
Med Benji öppnar sig Mark Kozelek mer än någonsin förut, och kanske är det därför skivan troligtvis kommer att räknas om en av höjdpunkterna i en otroligt produktiv karriär. Det är inte det lättaste albumet att få grepp om, men ger man det tid så får man en otrolig upplevelse. /Mathias Skeppstedt
25. Yob – Clearing The Path To Ascend
Medan första hälften av Clearing The Path To Ascend fokuserar på att förinta varje mänsklig molekyl med besinningslös sludge och tålamodsprövande doom, faller slöjan i Unmask The Spectre och blottar ett nytt ansikte; ett ansikte hos en varelse som krälat i all ödeläggelse och slutligen reser sig ur askan av sitt forna jag. /Tomasz Swiesciak
24. Liars – Mess
På WIXIW doppade de tårna bland alla analoga synthar och var försiktiga och återhållsamma, men på deras sjunde, Mess, har de tagit av sig nakna, smetat in kropparna i jordnötssmör och hoppat rakt ner i den djupa delen. Det är hårdare, punkigare och stökigare och fullt av självförtroende. /Mathias Skeppstedt
23. Aphex Twin – Syro
På Syro finns inga referenser, inga traditionella strukturer, inga refränger, inga repetitiva element. Allt upprepas men förändras ändå hela tiden. Musiken roterar kring sin egen axel, som om trum- och synthmaskinsparken satt fast i en gigantisk metallsvarv, som det successivt formas nya mönster och former ur. /Fredrik Franzén
22. King Creosote – From Scotland With Love
From Scotland With Love är i grunden ett soundtrack till en helt visuell dokumentär med samma namn, och också precis som namnet antyder, ett paket med känslor, med melodier och med ett sound som mer låter som en konkret fortsättning på samarbetet med Jon Hopkins på Diamond Mine än som ytterligare en skiva i raden. /Magnus Sjöberg
21. Sharon Van Etten – Are We There
Precis som i början av hennes karriär – när Sharon Van Etten gjorde allt, från att skriva och spela in, till att rita omslagen – har hon återigen varit delaktig som producent. Och produktionen är minutiös, ner till minsta darrande eko. Äntligen vågar hon fullt ut låta musiken vara dramatisk, teatralisk, storslagen och vacker. /Maria Stacke