''Jag var tvungen att gå i samma kläder i 5 veckor''

Ett av årets kanske mest intressanta konceptalbum står Super Furry Animals-sångaren och fascinerande kufen Gruff Rhys för. Förarbetet skedde successivt när han följde i fotspåren av en avlägsen släktings mytomspunna resa till Amerika på 1700-talet och på vägen inspirerades och skrev sångerna till American Interior. Vi möttes upp i Stockholm.

Så, hur går det med senaste albumet American Interior?

− Det har varit en väldigt annorlunda process, jag började turnera för två år sedan. Turnén följde en upptäcktsresa som en man vid namn John Evans gjorde till fots genom America mellan 1782 och 1789. Jag spelade in albumet på vägen, och i år blev det färdigt. Turnén dokumenterades också som film och bok. Sedan ville jag spela med albumet ute i handeln också, så nu är jag ute på den turnén.

− När jag började den första turnén i Amerika kände jag inte till hela historien, utan fick veta mer och mer längs vägen. Nu vet jag vad som hände och återger allt.

När fick du kännedom om John Evans existens?

− Jag har känt till storyn sedan jag var barn. Min pappa berättade om vad han hört från sin farbror om en av våra förfäder, och myten har odlats under årens lopp om en walesisktalande amerikansk ursprungsbefolkning. Evans framstod som en sorts Don Quijote, efter sju år insåg han att det bara var just en myt. Helt galet. Han dog 29 år gammal i New Orleans.

Vad var svårast för dig under turnén när du gjorde dina efterforskningar?

− Intressantast var nog att många av de som kom och såg mig spela kände lite vagt till vem jag var, ingen kunde några hits. Många av platserna jag spelade på var små byar, till exempel uppe i Omaha-reservatet. Platser som över huvud taget inte var de vanliga stoppen på artisters turnéer. Det var ju inte alls som att vara på en turné arrangerad av musikindustrin för att sälja skivor, man hade ingen aning om vad som skulle hända härnäst.

Det låter lite som att det var ditt eget Don Quijote-äventyr?

− Ja, det var svårt att ta in själva omfattningen av allt. Min vän Dylan Goch gjorde en dokumentär om hela resan och han ville kunna klippa ihop filmen så smidigt som möjligt vid vilken sekvens som helst, så jag var tvungen att gå i samma kläder i 5 veckor, ha ha! Det var som att kliva in i en helkonstig sorts bubbla, jag var som en detektiv.

Har Mandan-folket som du sökte upp hört skivan efter att den blev klar?

− Jag var i Austin och spelade på SXSW och bjöd in Keith Bear, en mandansk violinist som också är med på ett hörn i filmen, att komma och se visningen av dokumentären. I efterhand är det viktigt för mig att bibehålla kontakten vi fick, det här är en stam som ryktades vara vårt folk i århundraden baserat på mytologi utan verklighetsförankring. På något sätt härstammar vi från två minoritetsbefolkningar som har parallella drag socialt och ekonomiskt.

De måste ha undrat varför du gjorde hela den här resan?

− Alla var väldigt gästvänliga och jag kände mig hemma direkt vart jag än kom eftersom jag blev så väl omhändertagen. De har en tradition av att välkomna människor där mitt i USA, men är också trötta på att höra folk tro att de är walesare!

− Det var hemskt att höra vad de utsatts för under de 200 år som gick mellan att John Evans var där fram till idag. Jag mötte den sista personen i stammen som talar Mandan. Språket var som störst vid tiden då John Evans levde, och nu det helt gått upp i rök. Så det var en djupgående erfarenhet att ta in för mig som också är talare av ett minoritetsspråk.

Nu när Skottland har röstat om självständighet, tycker du att det är något Wales också borde göra?

− Det finns starka högerkrafter som vill göra utträde ur EU och göra sig oberoende, så det skulle kunna var ett alternativ, men jag ser inte att det skulle vara någon brådska. Wales är rätt så nedgånget ekonomiskt sett. Precis som Skottland har Wales också sitt eget parlament, men det är väldigt svagt. Jag tror dock att det kommer att växa sig starkare inom några år, trenden pekar på det. Det finns flertalet exempel på regioner inom EU där man har en vilja att få bestämma över sig själva och ha egna parlament.

− Det är en brist på demokrati när man som Wales och Skottland hade velat vara fria, men istället har en dominant granne vars åtstramningar drabbar fler personer i våra regioner där många är vanliga arbetare. Självständighetsrörelsen drivs inte av nationalism, utan av en strävan efter att få leva som man vill. Så blir det när regeringen i Storbritannien består av många högerpolitiker, i Skottland finns det bara en medlem av det partiet i parlamentet och inte många fler i Wales. Sedan kommer det andra åtstramningar från London och det är inget vi har röstat för. Väldigt frustrerande.

När vi ändå är inne på ämnet: Super Furry Animals-låten The Man Don't Give A Fuck är den enda låten i backkatalogen som inte är tillgänglig för streaming. Varför?

− Ingen aning. Det måste jag undersöka.

Jag menar, många andra låtar använder F-ordet och finns tillgängliga ändå, så det borde inte vara något skäl. Sedan tänkte jag om det hade med tillstånd för samplingen från Steely Dan att göra, men hela deras backkatalog finns ju också tillgänglig.

− Ja, och vi fick ju tillstånd från Steely Dan att använda samplingen. När låten skulle släppas gick både Walter Becker och Donald Fagen först med på att vi fick använda det, men Beckers psykiater ansåg inte att han var i tillstånd att fatta den typen av beslut då! Att det egentligen inte skulle vara så han tyckte. Så vi fick vänta i tre månader och sedan frågade vi på nytt då han var i bättre skick, och han sade fortfarande ja. Helknasigt kaliforniskt scenario! Ha ha! Så låten är helt juridiskt okej, i alla fall.

Vad är det viktigaste du har lärt dig av Alan McGee (grundare av legendariska Creation Records)?

− Kanske att leva i nuet. Till exempel när han hörde The Man Don't Give A Fuck var hans spontana reaktion: "Låt oss ge ut den här nästa vecka!" medan någon av hans anställda påpekade att det tar sex veckor att ge ut en skiva. "Ja, men då gör vi det om sex veckor!", tyckte Alan. Man ska inte fundera så mycket utan testa olika idéer även om dom verkar helt vansinniga. Och om du misslyckas gör du någon annan en tjänst så att inte misstaget upprepas av dem.