INFÖR KONSERTEN: Tomas Andersson Wij om helgens turnépremiär.
Imorgon drar Tomas Andersson Wijs turné igång med en rejäl premiärspelning på Rival i Stockholm. GAFFA tog sig ett litet inför konserten-snack med honom om förväntningar, "tvätta kuken i handfatet"-basister och Roy Andersson.
Vad kan vi förvänta oss av premiären på Rival?
– Jag har satt ihop ett fantastiskt band, med Peter Morén (som också är förband) på gitarr, Gustaf Spetz på klaviatur, Per Eklund på trummor och Jerker Odelholm på bas. Vi kommer ge allt.
Och vad förväntar du dig av publiken?
– Att de inte är lika packade som publiken i Edsbyn.
Hur skapar man egentligen en god konsertupplevelse?
– Jag är noga med lokalerna om jag kan. Det är så mycket som sitter där. Tror att det är i princip omöjligt att göra en riktigt bra konsert på Annexet i Stockholm, som bara är en stor själlös hangar. Jag hamnar ofta på gamla teatrar och biografer. Nu när jag turnerar med fullt band och nio album i bagaget kan jag göra många olika saker. Jag har gott om låtar att välja bland, jag kan jobba med snygga övergångar mellan låtarna och med många olika temperament. Ju mer förberedd man är desto friare blir man på scen. Jag har alltid tyckt att mellansnacken är viktiga och förbereder alltid några i huvudet, men skriver inga manus. Jag är noga med ljudet och att det ska se snyggt ut på scen. Och så är det den där balansakten, att ge publiken vad de vill han men också det de inte visste att de ville ha.
På vilket sätt förändras din musik när den placeras i ett live-sammanhang?
– Mina album är mörkare än konserterna. För mig är en konsert då allt klaffar bland det lyckligaste jag kan vara med om, och den glädjen märks förstås. Jag improviserar och pratar mer när jag kör solo än på bandgiggen.
Har du några ritualer innan du går upp på scen?
– Jag har haft musiker som har ritualer för sig – det kan vara att sjunga upp, sätta på kajal eller som en basist som alltid ville tvätta kuken i handfatet innan han gick upp på scen. Jag har märkt att ritualerna gör skillnad. Det handlar om att ta sitt jobb på allvar, om att samla och rikta sin energi.
Vilken känsla vill du lämna publiken med?
– Utmattad och inspirerad.
Om du skulle jämföra ett TAW-gig med en film, vilken film blir det då?
– Jag använde en stillbild från Roy Anderssons debutfilm En Kärlekshistoria till Ett Slag För Dig-omslaget. Den filmen är både mörk och romantisk, den innehåller många olika känslor, och det hoppas jag att mina konserter också gör.
Vad har varit ditt största konsertögonblick någonsin som artist?
– Svårt att välja men vi gjorde en extrakonsert på Rival i Stockholm 2010 då allt stod i zenit. Den kvällen hade jag också ett gäng fina gästartister. I slutet var alla på scen, tio pers, och så gjorde vi Blues Från Sverige, Gör Nånting Vackert och Ett Slag För Dig. Den konserten finns inspelad med tre kameror. Nångång ska vi ge ut den.
Och som åskådare?
– 1993 såg jag American Music Club på Roskilde. De hade precis släppt Mercury-plattan och jag blev så tagen av Mark Eitzels låtar att jag åkte till San Francisco och letade upp honom.
