Joakim från JJ pratar om mötet med sin bandpartner och om sitt förhållande till Twin Peaks-Bob.
Joakim Benon är ena halvan av det svenska popundret JJ som är aktuella med sitt femte släpp, fullängdaren V. GAFFA ringde upp karln i fråga och pratade om helt vardagliga saker som att bada och huruvida Twin Peaks-Bobs ande bor i honom.
Hej Joakim. Hur är läget?
– Jo det är bra, vaknade för en liten stund sedan och är nu ute i den fina naturen. Det är väldigt fint väder i det här landet nu för tiden.
Verkligen. Hur har du spenderat sommaren hittills?
– Jag har varit ute och inne. Jag vet inte, det finns så många olika saker att välja mellan att det skulle bli konstigt att välja ut något specifikt, egentligen har jag inte gjort något särskilt mer än att vara med andra människor.
Vad är din favoritsak att göra då?
– Musik. Jag tycker verkligen om att göra musik. Jag har gjort det ett tag och det blir bara värre och värre, och då menar jag det som att kärleken till musiken blir större och starkare. Mer av allt kan man säga.
Ja, jag har lyssnat mycket på nya skivan och tycker särskilt om sista låten som heter All Ways, Always. Den får mig att tänka på Summer Of 69 med Bryan Adams. Bra eller dåligt?
– Ah shit, är det sant? Jag vet inte riktigt hur gammal jag var men vi hade ett band när jag var liten. Vi byggde våra egna instrument på fritids där vi träffades och spelade ihop, då körde vi just den låten flera gånger om. Jag har knappt lyssnat på den sen dess.
Jag fick reda på bara för några veckor sedan att texten inte går "I had my first real sex dream".
– Haha, nej "first real six-string" va? Den förmedlar en sådan tydlig frihetskänsla så jag tycker i alla fall det är väldigt väldigt bra att du tänker på den låten när du hör vår. Kan du inte berätta mer om vad du känner när du hör skivan?
Den känns välkomnande. Och så handlar den om kärlek, det tycker man ju om.
– Välkomnande är bra. Och ja den handlar ofta om en kärlek mellan två personer, mer preciserat.
Två specifika personer?
– Det kan man väl säga, men också inte så klart. De där gränserna förändras ju hela tiden. Personerna byts ut. Vi tänker inte riktigt när vi gör musik, det är mest i efterhand vi kan förstå och se vad det handlar om.
Ni tänker inte när ni gör musik?
– Alla gånger jag försökt tänka, det blir inget bra. Det är mycket bättre att släppa allt, då kan vad som helst komma fram. Följa kroppen.
Resonerar du likadant i vardagen?
– Inte som livsmål eller motto, men jag mår bäst och har roligast, upplever mest och känner mest när jag inte tänker. Alla kan släppa taget lite grand och bara glida med, då skulle saker sköta sig själva. Men det finns ett stort kontrollbehov i vår kultur som går ut på att vi hela tiden måste bekräfta oss själva, stanna upp och försöka finna mening med saker. Som när vissa gör musik, jag kan höra exakt vad de tänkt, det blir inte så jävla roligt.
Jag tror folk, särskilt svenskar, skulle kunna slappna av bättre om de bara kunde få bada lite mer.
– Jo, men definitivt. Att bada är helt magiskt, för mig är det nästan helt overkligt. Jag tror verkligen på det. Det uppstår en perspektivförskjutning för både hjärnan och kroppen som jag tror är väldigt nyttig.
Vad vill ni åstadkomma med er musik?
– Ingenting direkt. Jag vill vara inuti musiken och det är jag när jag gör den eller när jag lyssnar eller när den gör mig och lyssnar på mig.
I en gammal intervju med Elin säger hon att du kom och räddade henne från den mörka sidan på gymnasiet. Kan du berätta om det?
– Hon körde hårt och spårade ur, flippade ur, maxade på alla möjliga sätt. Har man någonting inom sig och är ung så kan det bli en motreaktion mot allting. Man blir självdestruktiv, ser och vet ingenting annat. Jag kom väl in i Elins liv när det där hade gått väldigt långt. Första gången jag hörde Elins röst på något jag spelat så fanns det inga alternativ för mig längre och det berättade jag för henne, att vi bara skulle göra massa musik så kommer det bli kul.
Hade ni samma idéer om saker och ting från början?
– Vi närmade oss varandra sakta, det handlade inte om någonting materiellt, att vi gillade samma musik eller så, det fanns bara en känsla av att det kändes likadant inuti. En kraft som drog oss till varandra.
Tänker du ibland att kraften ska försvinna och allt bara går åt helvete?
– Eftersom jag levt ett tag på den här jorden så är jag väl medveten om att allt kan hända och allt kan försvinna när som helst varje sekund och händer det så händer det. Det är inget jag går runt och tänker på eller är rädd för.
Du en sista grej. I en video på er blogg går du ner på en tjej och där ser du ut lite som Bob i Twin Peaks. Jag fick känslan av att Bobs ande är i dig nu?
– Jag älskar ju Twin Peaks och den serien kommer att vara en del av mig för alltid, men Bob alltså ... ja jag fick väldigt speciella känslor av honom. Vad är han, någon typ av urkraft? Ett väsen med okänd hemvist och syfte som ingen kan sätta ord på.
Han är allt och inget.
– Ja, precis. En uppenbarelse av någonting. Hur som helst är jag väldigt glad att du fick den känslan.
Här kan du se JJ i helgen:
Pustervik - fredag, 12 sept
Debaser Strand - lördag, 13 sept
