Call Me om debuten och om sin musikklass-bakgrund.
Den än så länge relativt okända stockholmskan Call Me släpper i dag, 25 februari, sin debutskiva A Sort Of Company. Den åttaspåriga skivan är som flytande.
– Det är lite vemodigt och melankoliskt, jag trodde inte jag skulle gilla det, men det gör jag, säger Anna Nordenström som är Call Me till GAFFA.
Albumet är Anna Nordenströms samarbete med producenten Ion Vejde. Det hela började med att Ion Vejde skulle hjälpa Anna Nordenström med en låt till plattan, men slutade med att han var med på hela skivan.
– Vi fungerar bra tillsammans och det har varit skönt att ha någon annan som lyssnar på det jag skriver för annars blir jag lite blind på det, säger Anna Nordenström som har skrivit alla låtar.
Namnet Call Me har hon hämtat från en kompis ben-tatuering. Hon ville inte använda sitt egna namn när hon skapade musik. Och Call Me fastnade för henne.
– Jag tycker att Call Me ramar in min musik och mig själv bra. Det är kaxigt och passar in på hur jag ser på musik, säger Anna Nordenström.
Inspelningen av A Sort Of Company har pågått i ett och ett halvt år. Det melankoliska soundet blandat med hennes mjuka röst och starka trummor är väldigt speciellt. Inspiration finner hon i allt från samhället till människor och hundar.
– Jag har inspirerats av mycket, det är svårt att sätta fingret på för jag lyssnar väldigt flytande på musik. Men faktumet att det under de senaste åren har kommit in så många kvinnor i musikbranschen är väldigt inspirerande.
Under skoltiden gick Anna Nordenström i musikklass både i grundskolan och på gymnasiet. Det blev mycket att spela i ensemble och mycket jazz.
– Jag tröttnade på musiken, jag blev mätt. Det är lättare att skapa elektronisk musik för det kan jag göra själv med en dator, om jag blir bättre på datorer vill säga.
Idag släpps alltså Call Mes debutskiva A Sort Of Company. Anna Nordenström ser framemot att se vad folk tycker om skivan.
– Jag hoppas på att få spela live och att få göra många spelningar. Det ska också bli roligt att få höra vad folk tycker om min musik. Jag vet att det är lite vemodigt, men den avslutande låten Alright ger ändå lite hopp i det mörka.
