Mathias Skeppstedt förbereder sig – och minns tillbaka till ett möte med Fever Ray.
En av de absolut bästa spelningarna jag såg förra året var när det danska kollektivet Den Sorte Skole klev upp på Les Rencontres Trans Musicales festivalscen sent på natten i Rennes i Frankrike. Jag var helt oförberedd på deras totala avsaknad av respekt för vad man kan göra med dansmusik när de spelade gamla vinyler från hela världen och mixade det med beats, drones, mongolisk strupsång, marockanska bröllopsvisor och allt annat som kom i deras väg. Och just där summerades hela den franska festivalen på ett nästan perfekt sätt. För i Rennes i franska Bretagne har de en stolthet i att presentera band eller artister som kommer att bli stora, inte de som redan är det. Kanske är det också just därför som den nästan alltid är utsåld redan innan några artister är släppta, för man går inte dit för att man vill se de man redan lyssnar på utan de artister man kommer att lyssna på.
Förra året var också året då jag såg Two Many Zooz från New Yorks tunnelbana fem gånger under festivalen. Var jag än var så dök de upp, på gatan utanför hotellet, inne på tågstationen när jag anlände från Paris, i backstage-baren och givetvis på en av festivalens scener. Med saxofon, trumpet och ståtrummor öste de fram sin högst egna version av akustisk techno, det var vilt, glatt och otroligt dansant.
Festivalen startade 1979 och under åren har artister som The Sugar Cubes, Beastie Boys, Björk, Massive Attack och !!! spelat där. 2009 såg jag svenska Fever Ray på den absoluta största scenen vid midnatt på lördagskvällen med en enorm bas och gröna lasers som sträckte sig ut till den enorma hangarens alla hörn, medan hon sommaren efter spelade på en mindre scen en solig eftermiddag för en alltför liten publik i Stockholm.
Snart är det dags igen att ta fram pennan och gå igenom programmet och se vad man hittar för godbitar i år. Vad jag speciellt ser fram emot är det franska bandet med det något fantasilösa namnet France som spelar en oerhört repetitiv och dronefylld kraut i rakt nedstigande led från Faust, Neu! och även Terry Riley. Även den kanadensiska låtskrivaren Christopher Smiths nya band Dralms är något jag definitivt inte tänker missa, med en blandning av svulstig pop och hypnotiska rytmer låter det mycket lovande. Sen tänker jag ju heller inte missa The Dizzy Brains garagerock från Madagascar, eller Totorro som är experimentell postpunk från Frankrike.
Les Rencontres Trans Musicales pågår från 3-6 december.
