Allt från Hurray For The Riff Raff till Avantgardet.
Kritiker.se är en fin sida om du vill få pejl på vad landets tyckare håller extra varmt om hjärtat. Med hjälp av sidan har vi här samlat mars månads bästa släpp – enligt kritikerna.
Hurray For The Riff Raff – The Navigator (Snittbetyg: 4,4)
Nöjesguiden skrev så här:
"Musikaliskt och berättartekniskt kan man betrakta The Navigator som en sorts systerskiva till Paul Simons skamligt underskattade Capeman, bara mer aktuell i sina samhällsiakttagelser, med ett låtmaterial som tvärs igenom har en så gedigen substans att man häpnar, och med eleganta latinoansatser i låtar som stolta Rican Beach och subtilt svängiga Nothing's Gonna Change That Girl."
Läs hela recensionen här.
GAFFA skrev så här:
"Alyndas röst ekar kvar i huvudet. Både hennes magnifika sångröst – och hennes röst om att äntligen få "en plats vid bordet". Det skulle gå att skriva fem sidor om skivan men den kan sammanfattas i tre ord: Årets viktigaste skiva."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Mastodon – Emperor Of Sand (Snittbetyg: 4,3)
Aftonbladet skrev:
"Fonden är dyster. Skivan präglas av sjukdomar och dödsfall i medlemmarnas absoluta närhet. Men Atlanta-kvartetten målar ändå upp det som trots allt kan vara deras mest livsbejakande samling låtar hittills. För även om det sammanfogande kittet mellan de elva låtarna är sorg och godtyckligheten i tillvarons lotteri är budskapet att inte slösa med den snålt begränsade tid vi har till vårt förfogande. Sandkornen i kejsarens timglas rinner lik förbannat så se till att göra det mesta innan bottenkärlet är fyllt, liksom."
Läs hela recensionen här.
Nya Wermlands-Tidningen skrev:
"Vi bjuds på konstnärlig radiometall hemmahörande på en teknisk och intellektuell nivå som saknar stege, och det är upp till dig att finna byggmaterial om du vill klättra till deras våning. Jag är som vanligt imponerad, men det kommer att ta tid att förstå detta opus."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Eclipse – Monumentum (Snittbetyg: 4,2)
GAFFA skrev:
"Med en ständig utveckling presenterar bandet som vanligt sitt bästa album hittills, ett album som låter mer Eclipse än någonsin, som även skrivits och spelats in på rekordtiden tre månader. Trots det finns inte en svag sekund eller punkt under elva låtar och 42 mäktiga minuter där alla moment och varje detalj är vässad till sin yttersta spets. Erfarenhet och effektivitet är numera synonymt med gruppen."
Läs hela recensionen här.
Rocknytt skrev:
"Monumentum drar igång med första singeln Vertigo och det blir att åka av. 43 minuter av ren och skär spelglädje och melodisk hårdrock när den är som bäst. Erik Mårtensson har utvecklats enormt som frontman, låtskrivare men också producent. Denna skiva låter exakt så rå som hårdrock på skiva ska låta. Nu ser jag fram emot att se bandet framföra dessa live också!"
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
ShitKid – EP 2 (Snittbetyg: 4,2)
Dagens Nyheter skrev:
"Öppningsriffet till singeln Sugar town är trubbigt på gränsen till falskt och lika fjuttigt som den klena trummaskinen. Sen kommer ett klossigt utbrott av rockslammer i refrängen, ändå svänger det bortom all rimlighet. Jo, den avmätta pratsången hjälper också till, liksom det dåraktiga gitarrsolot på gränsen till avantgarde och det stammande ”su-su-su-su-su-su-su-su-sugar”."
Läs hela recensionen här.
GAFFA skrev:
"EP 2 består av låtar som med lätthet kunde ha varit udda YouTube-fynd. Inspelningar som dyker upp efter timmar av ändlöst slösurfande, där de mest idiotiska infallen får fritt utrymme, vilket gör att lyssnaren får rannsaka sig själv: ”Är detta ren skit eller genialiskt?”. R. Stevie Moore och Ariel Pink har redan pinkat in sina revir, men ShitKid visar ingen hänsyn – det är nya regler som gäller och dessa bestäms av Åsa Söderqvist. Knäböj inför drottningen av lo-fi-trash."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Sleaford Mods – English Tapas (Snittbetyg: 4,2)
Expressen skrev:
"Jason Williamsons och Andrew Fearns arbetarklasshumor förvandlas dock till blodigt allvar i texterna, som svingar vilt mot allt och alla till ett minimalistiskt sväng som får Blur att framstå som pudelrockig heavy metal."
Läs hela recensionen här.
GAFFA skrev:
"Fuck off, wanker!!!” Det är grundläget för Andrew Fearn och Jason Williamson, duon från Nottingham som är det punkigaste som nått utanför staden sedan … ja nånsin. Fearn gör minimalistisk och rytmisk musik på sin enkla laptop, medan Williamson rabblar samhällskritiska fraser så frenetiskt att spottet nästan stänker från högtalarna."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Laura Marling – Semper Femina (Snittbetyg: 4,1)
GAFFA skrev:
"Marling trivs bäst i studion och det hörs när man lyssnar på sjätte albumet Semper Femina. Varje låt har fått den kärlek som behövs för att den ska växa till sig. I gitarrbaserade folklåtar med oerhört intressanta basgångar dansar de flesta in i minnet. Några inte."
Läs hela recensionen här.
Göteborgs-Posten skrev:
"Med målmedveten skärpa borrar Laura Marling ner sig i ämnen som kvinnlig vänskap likväl som svek, om kvinnan som konstnärlig musa och om hur hon själv skiftar mellan "manliga" och "kvinnliga" beteenden efter behov och humör. Det är verkligen texter värda att lyssna medvetet på, men det är också lätt hänt att förlora sig i den oupphörligen vackra musiken där varje detalj känns helt självklar och oersättlig."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Drake – More Life (Snittbetyg: 4,1)
P1 Kulturnytt skrev:
"Drake är inte bara en av västvärldens just nu största artister utan en modern sexsymbol. Inte för fjortisarna och pojkbandspubliken, utan framför allt bland unga vuxna. Han är snygg och gör inte så lite sovrumsmusik."
Läs hela recensionen här.
Aftonbladet skrev:
"More life har en annan och friare känsla än ett regelrätt album. Drake behöver inte bry sig om att rama in eller binda ihop spåren med ett genomgående tema. Och över allting hänger skylten ”Under konstruktion”, som om vad som helst kan hända eller bytas ut med en lätt knapptryckning."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Solen – Känslor Säljer/Miljonär (Snittbetyg: 4,1)
GAFFA skrev:
"Solen lyckas med att inte vara beräkneliga alls och det är ett unikum som måste premieras. För det ligger någonting i det vemodiga suckandet, det oändliga sökandet och Erik Hillborgs hjärtskärande, nasala röst som får mig att både vilja krypa under täcket för att aldrig återvända – och dansa som om natten var för alltid."
Läs hela recensionen här.
Corren skrev:
"Men riktigt bra är det ändå. Inledande Stäng igen stan är något av en udda fågel med sin skrikighet, men annars så känns Solen något mer tillbakalutat än tidigare. Det letar sig till och med in ett par balladavsnitt i vissa låtar. Men framförallt är det här en rejält bra indierockskiva. Solen fortsätter också sitt prinsesstema och har med låten Leonore - som är en av de riktiga höjdpunkterna."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Chicagojazzen – Ständut Black (Snittbetyg: 4,1)
DI Weekend skrev:
"Pelle Ossler är en monokrom mästare. Med sin högspänningsgitarr och sitt öga för detaljer – texterna känns fångade med en Leica – bygger han upp sånger som för tankarna Leonard Cohens och Johnny Cashs sista stunder på jorden. You want it darker? Pelle Ossler släckte just ljuset."
Läs hela recensionen här.
Dagens Nyheter skrev:
"Tvärtemot vad man kan tro så finns det faktiskt ett enormt behov av instrumentalmusik. Alla som jobbar med tv av något slag vet hur svårt det kan vara att hitta det där stycket som förstärker känslan som ska fram, och hur ofta det blir samma gamla generiska gratismusik."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
Avantgardet – På Östkusten Intet Nytt (Snittbetyg: 4,0)
GAFFA skrev:
"Soundtracket till den här historien har inte heller förändrats. Arvidssons röst exploderar fram ur bröstkorgen eller smyger in i dina öron, och vapendragaren Patrik Åberg fortsätter föra vidare arvet som Johnny Thunders har lämnat kvar."
Läs hela recensionen här.
Sonic skrev:
"Rasmus tar plats, tar för sig, slirar runt, sjunger som han gör, blottlägger sig själv hänsynslöst, är självmytologisk, självupptagen och nästan oförskämt generös, men glömmer oavsett vilket aldrig bort vikten av att underhålla. Han är hela tiden uppe i ditt ansikte och stökar runt. Du kan titta eller titta bort men du lämnas knappast likgiltig."
Läs hela recensionen här och lyssna på albumet nedan.
