COVER ME: Rome Is Not A Town-Kajsa snackar om bilden till senaste EP:n och ger oss 5 favoritomslag.
Rome Is Not A Town tog oss med storm 2016. Mer given rå rock med ett smutsigt gitarrsound som hämtat från 90-talets altrock-scen får man leta efter. Gruppen släppte en EP i slutet på året och vi tyckte det var läge att kolla av hur omslaget till släppet kom till. Bandmedlemmen Kajsa Poidnak svarar på våra frågor och levererar även fem favoritomslag. Ta in det hela med fem utmärkta spår:
När det gäller omslag gillar Rome Is Not A Town idén överlåta det visuella till någon de beundrar.
– Vi skickade över vår EP till Ylva Holmdahl (från Wildhart) tillsammans med texten ”tänker att känslan är lite som den töntiga kompisen som vill vara med och leka med the cool kids. Är du på?" Hon sa ja och så blev det snuskigt bra.
– EP:n har förresten två framsidor! Bara en sån sak. Det är en split med oss själva från ett tidigare släpp. Framsida nummer två är gjord av Sannah Kvist aka Rostiga Nålen. Ett tatueringsproffs och visuellt geni.
Är det viktigt att designen på omslaget hänger ihop med hur skivan låter?
– Njeaaä. Det är viktigt att omslaget ger någon slags känsla till musiken eller tvärtom men det kan ju vara så mycket mer än hur skivan just ”låter”. Jag vill ju av någon anledning bli nyfiken när jag ser ett omslag eller hör musik. Ibland är det bara dötråkigt när allt hänger ihop för bra.
Hur kan en länka ihop ert omslag till själva musiken?
– Rent konkret alltså ... det är pixligt, gult och fult och så satans vackert.
Här är Kajsas fem favoritomslag:
Swervedriver – Mescal Head
– Aamen det är ju bara så gött!
The Breeders – Double Trouble
– Bra font! Något med gult ihop med det djävulska som bara spritter i kroppen.
Lunachicks – Pretty Ugly
“Bandnamnet ska stå med osså titeln som är ganska ful med något där i mitten som är ganska fult”
Swirlies – Blonder Tongue Audio Baton
– Snyggt omslag och en bra skiva.
The Cramps – Look Mom No Head
– Alltså, alla The Cramps omslag är ju genialiska ...
