GAFFA.se – allt om musik
Kents tredje fullängdare, Isola, fyller 20 idag! Vi sammanfattar alla känslor albumet ger med 1404 tecken.
"Hon är vaken, jag vet att hon är vaken. Jag är vaken, hon vet att jag är vaken. Vi är vakna, visst syns det att vi vaknat nyss. Och väntar."
Det är som att hela skivan iscensätter tvåsamhet utan mening. Stunden då det är dags att välja väg, antingen "rädda" situationen med barn eller skiljas för alltid. Jocke Berg svävar på vokalerna, konsonanter kommer i andra hand och genom det har vi förmodligen att göra med en av Kents mest misstolkade album, rent textmässigt. Lyssna bara på Glider, en låt som är vad den heter.
"Du vänder dig om & ler mot dom som aldrig haft en chans"
Och du blir nedsänkt, nedsänkt, nedsänkt. Till skillnad från föregångaren Verkligen och dess få ljusglimtar (läs Halka, Avtryck och Kräm) så är det här en väg ner i graven, men du har en knuten näve i fickan. Hopplösheten är din närmaste vän, men det är personen med ett hjärta av tvål som får eliten att tappa fokus.
Bianca bör nämnas, inte för att den sammanfattar skivan; mer för att låtens produktion är värd dina sista hjärnvågor. Och det sömnsköra gitarrekot i Innan Allting Tar Slut är värt att dö för. Jag lovar.
Isola är så nära en dröm du kan komma. En fuktig dröm under vatten. Markus Mustonen körar som en ängel. Det här är också bandets första riktiga album enligt Jocke Berg och den bär på en röd tråd, synlig hela vägen fram till 747:s sista suck.
HÖJDPUNKTER: Celsius, Bianca, Innan Allting Tar Slut, Saker Man Ser
