GAFFA.se – allt om musik
Augustine (bilden) – Weeks Above The Earth är ett av årets bästa album i sin genre. Det finns ingen i Sverige som konkurrerar med Augustines moderna take på 70-talets soul och funk, lekfulla ljudbilder och sköra kärlekshistorier, en smal och svårflörtad kombo så bra utfört att det fungerar i de breda massorna. Det är som Jeff Koons ballonghund. Närmast provocerande kommersiellt för någon som saknar intentionerna, ett resultat av tusen timmar av arbetstimmar, bokstavligen bländande. - Johanna Eriksson
Ossler – Pelle Ossler spelar en skånsk storstadsblues som inte låter som någonting annat. Han lyckas på ett helt unikt sätt av blanda det där vackra och ömtåliga med gitarrtoner som grävts fram ur iskall, svart skånsk lera. Ta singeln Rotterdam som exempel, en låt som inte övertygade mig alls när den släpptes men som i slutet på plattan direkt efter den totalt överstyrda urladdningen i Aska kommer som balsam som lugnar och berör. Den har nu vuxit till en av mina favoriter tillsammans med Hundarna Från Babylon och mästerverket 16.45 i Smittans År. - Mathias Skeppstedt
Felicia Takman – Det känns äkta. Texterna följer också den svenska poptraditionen och angränsar till diskbänksrealism, men det är också det som skapar relevans. Alla som någonsin gjort slut förstår vad som menas med att ”undvika platser som var mina” i Idiot, precis som att alla som någonsin suttit kvar sist på en fest kan relatera till ”snart vaknar fåglarna utanför” i Nåt Dumt. - Ieva Kisieliute
Billy Bragg – Det finns en klyfta mellan den Billy Bragg är och den han vill vara, som han själv erkänner i Mid-Century Modern. Han blir medveten om den när han ser ungdomar riva ner statyer. Det har aldrig varit någon hemlighet var Bragg står politiskt, men när han som engelsman sjunger om de senaste årens politiska utveckling i USA kan jag inte låta bli att undra över vem som är den tilltänkta mottagaren. - Ieva Kisieliute
Häxkapell – Det är alltid kul att presentera ett nytt bands debut och särskilt roligt såklart när det är motiverat att skriva gott om det. Eldhymner, bandet Häxkapells första fullängdare, är på många sätt en perfekt skiva att njuta till exempel en vackert gråtonad höstdag när dina tankar dröjer vid de stora frågorna om livet, döden och allt därikring och därefter. Det är episkt, melankoliskt och vackert. - Amelie Schenström
The War On Drugs – Redan på 2017 års A Deeper Understanding grävde den Adam Granduciel-ledda orkestern ner sig i samma ljudbild som den på Springsteens Tunnel Of Love. Men nu har de tagit ett ännu bredare grepp om 80-talets luftiga vuxenrock. Tänk er Dire Straits, Fleetwood Mac, Tom Petty och Bob Dylans allra mest 80-talspräglade musik så hamnar ni rätt. I låten I Don’t Wanna Wait låter bandet till och med som självaste Phil Collins och Bryan Adams. - Emil Viksell
GCOM – Middleton själv beskriver det hela som en “rymdopera” och använder order “kosmos” fler gånger än vad som är rimligt. Subtilt är det inte. Däremot långt som fan med smäktande sukralosstråkar, överproducerade beats, syntar och panflöjter, klimax och tystnad, och episka ansatser och galaxer i mina braxer. – Fredrik Franzén
Mastodon – Trummisen Brann Dailor har förklarat att det åttonde albumet, ett dubbelt, är tematiserat kring de fyra årstiderna. Tillsammans med Troy Sanders, Brent Hinds och Bill Kelliher har han flexat ambitiösa muskler i decennier men frågan är om de någonsin har spänt dem så här hårt. - Jesper Robild
Running Wild – Running Wilds, eller ja, Kaspareks största bedrift har alltid varit att göra musik som verkligen låter som vilda sjörövare på plundringståg över de sju haven. Helt utan att förlita sig på tonala stereotyper som ligger nära till hands, som irländsk folkmusik. Han är också kusligt bra på att konservera sitt sound och skydda det mot minsta trend. Den överdubbade sången slår följe med ärketyska (tänk Accept) sågklingor till gitarrer som skär som förgyllda huggare. Blood On Blood avviker inte det minsta från formeln och materialet är snäppet vassare än allt annat släppt efter återkomsten. - Jesper Robild
Lucifer – Den multinationella heavy rock-gruppen från Stockholm definieras av sitt tunga 70-talshårdrocksound, kryddat med en ansenlig dos proto-heavy metal och doom. De huvudsakliga influenserna inkluderar grupper som Black Sabbath, Pentagram, Blue Öyster Cult, 70-talets Heart och Fleetwood Mac.
I dagens skivsläpp-lista hittar du även nya plattor med Bad Wolves, Black Veil Brides, Ed Sheeran, Felin, Geese, Jerry Cantrell (Alice In Chains), Lone, Marissa Nadler, Planningtorock, Sea Fever, Tori Amos, Knivad, Lotic, Mick Jenkins, Save Face, Susto, Emily Scott Robinson, Selma & Gustaf, Migi, Joselin, Gothenburg Rare Vol.2 (samling), Lucifer.
Ta del av alla skivor här och plocka ut det som lockar mest!
KRÖNIKA: "Lös problemet bara"