Göteborgsfestivalens sista dag bjöd på trumsolon, vansinnigt direkta låtar och gnisslande elgitarrer.
The Hanged Man – Viva Sounds, Skeppet
Med medlemmar från bland andra Those Dancing Days, Saigon, Dungen och Viagra Boys är det svårt att inte ta till ord i stil med “supergrupp” när man beskriver stockholmarna The Hanged Man. Denna kvalitetsmarkör hjälper dock föga för att beskriva bandet: Är det psych-rock, är det lite krautigt? Viktigare saker finns att fundera över när man njuter av The Hanged Mans ofta vemodiga tongångar och inte minst Rebecka Rolfarts både suggestiva och trollbindande stämma. Ibland påminns man rent av om Portisheads sorgsenhet även om samplingarna och det pålagda vinylknastret lyser med sin frånvaro.
Uppenbarligen har festivalens lördagsbiljetter sålt bättre då Skeppet är tämligen knökat med folk som valt att kolla på den höggravida Rolfart och det övriga bandet bestående av gitarrer, syntar och en mycket hårt slående trumslagare. Det tar ett tag innan ljudet sätter sig och trummorna överröstar till en början det mesta, bortsett från Rolfarts sång. Möjligen hjälper också den höga takhöjden till att skapa den ihåliga känslan för det saknas verkligen botten.
Efter en stillsam inledning blir det en bit in i settet både trumsolon och blixt och dunder från scenlamporna. Gitarrerna har nu också vässats till då Hanged Man stundtals river och fräser som ett annat Sonic Youth.
The Hanged Man bjuder på en mycket trivsam spelning som är oväntat dynamisk. Skeppet är dessvärre ingen favoritlokal när det kommer till livemusik.
Betyg: ★★★★☆☆
Svart Katt – Viva Sounds, Musikens Hus
Den eventuellt inte än myntade genren indie-punk är inne i en ganska trevlig fas då vi idag skäms bort med trevliga band som Västerbron, Tårkalas och i viss mån Terra. Och sen har vi då Svart Katt. Svart Katt – som härstammar från norra Sverige – är kanske exemplet som bjuder på de allra rakaste rören av samtliga, “likartade” akter. Även om jämförelsen i övrigt upphör är det lätt att tänka på The Ramones pang-på-rödbetan-punk; krusidullerna har grävts ner i trädgården – både när det gäller text och musik. Svart Katt bjuder på vansinnigt direkta låtar, men också riktigt bra sådana. Eller som bandets skivbolag, Adrian Records, beskriver sin lilla guldklimp på egna hemsidan: “Hittills har det ofta resulterat i låtar som klockar in på under två minuter, men på nya albumet Svart Katt, som släpps den 4 november, är det faktiskt flera låtar som är över tre minuter långa.”
Powertrion Svart Katt visar direkt från första ackordet vad publiken har att vänta sig den kommande halvtimmen; punkackord, kristallklar sång och ett hjärta så stort att det rymmer samtliga 350 gäster och lite till. På scenen hamras den röda Telecastern som om livet stod på spel medan trumslagaren håller det hela sansat med en närmast monotont spel.
Det mest häpnadsväckande med hela denna urladdning är hur otroligt hängiven publiken – som tycks kunna varenda textrad baklänges – är. Ljudet är allt annat än perfekt då elbasen överröstar till och med trummorna samtidigt som gitarren är på tok för låg. Men det funkar. Det är ju punk.
Även om det blir ganska samma mot slutet lever bandet som tur är upp till det där mottot skivbolaget talade om.
Betyg: ★★★★★☆
Kårp – Viva Sounds, Musikens Hus
Det är aldrig speciellt roligt att ständigt jämföras med andra band. Även om det finns betydligt värre anklagelser än att jämföras med The Knife kan man tycka att utmärkta Kårp förtjänar bättre. Gissningsvis håller detta redan på att hända då duons nya material drar åt ett klart mer poppigt håll.
Med detta sagt låter det inledningsvis som en ren och skär klon på Pixbos finest och detta faktum är faktiskt omöjligt att skaka av sig. Både syntljud och sång är som hämtat från Silent Shout. Kårp gör det också ganska svårt för sig genom att till synes nöja sig med blott två musikanter på scenen. Visst får en gnisslande elgitarr det hela att ändå dofta lite livemusik och efter en stund uppenbarar sig även en basist och en maskprydd gamäng på synt i bakgrunden, men den förinspelade känslan sitter alltjämt kvar. Elektronisk musik live är en svår nöt att knäcka men när man heller knappt ser vad som försiggår på scenen är det svårt att känna sig speciellt underhållen.
Efterhand växer konserten in till någon slags EDM-aktig arenashow som verkligen funkar och som tar Kårp till sin rätta plats. Samtidigt blir det aldrig någon jätteintressant upplevelse och ibland önskar man nästan att man hellre hade lyssnat på dem i ett par svindyra hörlurar på kammaren.
Kårp är ett jättebra band som gör jättebra musik men tyvärr är Kårp i nuläget ingen jätteimponerande upplevelse live.
Betyg: ★★★☆☆☆
LÄS OCKSÅ: KONSERTRECENSION: Så bra var Viva Sounds första dag
