Som att äta kakan och ha den kvar

Duon är ungefär lika skickliga på att skriva skoningslösa megadanslåtar, såväl som mörka, romantiska syntballader, och på sin nya skiva får vi ännu en gång en laddning av båda sidorna.

Upplägget är i princip varannan låt riktad mot dansgolvet, varannan mot hjärtat. De inleder med ösiga Will O The Wisp, där Neil Tennants torra stämma som vanligt synkar utmärkt med den svängiga melodin och taktfasta rytmen. Direkt efter det blir